En starkande kansla som haller anden vid liv
Som overlever nornornas alla nycker
En kraft som segrar over alla fiender
Den slumrar i dina blodsband, men finns dar kvar
Ett naturens vasen, sjalens barande stomme
En fornimmelse fran forr, i arv fran vara forfader
En ymnigt strommande styrka, lika gammal som tiden sjalv
En ododlig energi, som i naturen frodas
i varje levande fors och sjo, i varje maktig ek och reslig gran
Stilla den andas, lugnt och starkt
men ett vaket sinne ser och hor, hur den vacker sjalaminnen
I glomska den ligger, men ger givmilt nar du ar redo att ta emot
Redo att vacka din ande till liv
Dess kalla ar outsinlig, evig och oppen at alla som bar den inom sig
Lat den ej for evigt sova!
Kann dess aterkomst, likt nagot som saknats
En del av den du ar, ett kall fran ditt blod
Kann ditt arv, och hur nordens sjal flyter genom dina adror
Ett fatal ar vi som urkraften minnes
Evigt styrkta av en flamma som aldrig slocknar
Varlden ar holjd i morker
men nordstjarnan leder oss till slaget pa Vigrids slatt
|
